Burås Innebandy

David mot Goliat.

Förra helgen innebar ledig spelomgång vilket genererade i ett extra spelsug inför söndagens möte.

Lerum, de svarta pantrarna aka serieledarna som siktar på avancemang ställdes mot Burås, de gröna jättarna som trivs bäst i mellanmjölkslandet. Enligt pappret, enligt expertis och logik var vi en uttalad underdog som enligt alla odds borde förlora.

Tankarna innan matchen ledde mig osökt in på sagan/myten/legenden om David och Goliat. Ni vet striden som har blivit en metafor för en osannolik seger.

David som vi alltid har sett på som en given underhund, får jätten Goliat på fall genom vad man ofta nämner som en lycklig tillfällighet.

Men! De finns folk som resonerar att David hela tiden varit den starkare. Goliat aldrig hade en chans mot Davids stenslunga. Jätten var inte förberedd på den sortens strid, det var helt enkelt inte ”så man gjorde”.

Den bibliska historiens dignitet behöver vi inte gå djupare in på här men vi kan väl konstatera att det var jävligt bra gjort av David att hiva in den där stenen i tinningen på goliat som föll som en fura.

Jag var hoppfull inför mötet mot Lerum. Kunde vi överraska dem, göra det ofattbara och hitta svagheten i styrkan så skulle vi likt sagan faktiskt kamma hem det här.

Hur gick det då?

I första perioden var vi dem som fick äran att spräcka nollan först. Lerum var snabba att ta efter och första perioden slutade oavgjort. En mycket väl genomförd period där jag tycker att vi spelade otroligt disciplinerat och attackerade i helt rätt lägen. I andra fick vi återigen smaka på ledning men sen tog det stopp. Tvärstopp och Lerum fortsatte att ånga på. Vi gjorde några tappra försök att vända skutan rätt men det gick inte den här gången. Kanske var det så att det var här någonstans som de försäsongstränade flickor urskilde sig och valde att skruva upp fart och tempot som vi helt enkelt inte mäktade med. Och ytterligare en hypotes; uteblivna mål. Burås måste göra mer mål.

Såhär i efterhand tycker jag faktiskt att vi gjorde en helt godkänd insats. Pisstråkigt att förlora givetvis men jag tror att vi ändå lärde oss mycket.

Madde Målvakt gjorde ett par kvalificerade räddningar och höll nere siffrorna både en och två gånger.

Även extra kul att se fröknarna Lidén och Westerberg älga fram över banan igen efter skada och sjukdom. Två fantastiskt skickliga giganter som gillar att göra mål.

Så tappert kämpat gröna hjältar! Filmatiseringen av David mot Goliat återkommer i ny tappning och kanske att slutet då kommer att gå i legendens spår.

Puss&kram

/#5 Karin Didriksson