Burås Innebandy

Solen strålande extra mycket över svingeln i söndags. Och det var inte bara solen som var på bra humör utan även Burås damer strålade ikapp och spetsade söndagen med en smaskig bra-för-självförtroendet-seger.

IBF Backadalen kom på besök i hopp om att rubba oss gröna. En del ansåg kanske att det här skulle bli en match där bottenskrapet skulle göra upp eller skit skulle möta skit. Men det här var en uppgörelse där vi ville visa att Burås är bättre än så. Mycket bättre än så.

Toppskikt är inte så mycket typiskt Burås. Även om jag hoppas att vi knäpper något av topplagen på näsan innan det nalkas slut på säsong 15/16.

Övre mellanskiktet i serien, det är där vi hör hemma.

Backadalen är ett lag som hittills haft det tufft, jävligt tufft. De är blåslagna efter förlust på förlust och med ett ekande tomt bagage med segrar var de givetvis hungriga på att plocka poäng.

Mycket mål och högt tempo var vår strategi. Backadalen skulle bli vår slagpåse och vi skulle vinna den här matchen med stenhårda uppercuts och taktiska krokar.

Med tanke på våra uddamålsförlusters olidliga närvaro mot topplagen var jag helt övertygad om att det var vi som skulle kamma hem detta med en K.O.

För ovanlighetens skull bjuder vi bortalaget på första målet. Men sen börjar ett målkalas som tidigare lyst med sin frånvaro. Perioden slutar 6-1 till Burås, en ganska gemytlig start med andra ord.

Periodvilan mynnade ut och därefter följde ett antal incidenter som skulle forma matchen till historians längsta innebandymatch.

Väl innan andra perioden skulle blåsas igång målvaktsvägrade Backadalens målvakt, oklart varför, och en operation övertalning inleddes av Backadalens ledarstab.

Efter ca 15 min var Backadalen redo med ny(eller var det samma?) målvakt och matchen kunde kicka igång.

Målfesten fortsatte för Burås och Westerberg/Darvik turades om att göra mål.

Sedan uppstår incident nummer två. 14:15 får Martina Torndahl en långboll bort mot Backadalens planhalva och hamnar vid sargen med en Backadalenspelare i ryggen. Torndahl vacklar till och träffar olyckligt motståndarens näsa med armbågen. Målfest bytte skepnad till blodfest och ytterligare ett matchavbrott på 15 min.

Olyckan bedömdes som just en olyckshändelse men ändå fick fröken Torndahl avsitta en utvisning för hårt spel pga (citat domaren) ”Du får sitta 2 min för att det är synd om henne.” För konstigt argument för att ens vilja ge sig in i en diskussion med domaren och hens vaga ursäkt att bänka M.

 Matchens rullade tillslut vidare och Backadalen lyckades att peta in ett tröstmål under PP.

Burås Clara Persson får dock sista ordet och perioden slutar med 10-2.

I tredje perioden inleder Backadalens lagkapten Ida Bremer, tillika före detta Buråsspelaren, med att göra mål. Därefter fortsätter målkalaset för Burås och vi kan punktera matchen med 15-3.

Trots avbrott som gjorde tempot och matchbilden något sömnig behåller vi skärpan och ser till att vinna matchen med råge. Extra roligt att näst intill alla(utom två) i Burås gjorde någon form av poäng.

Jag vill lyfta fram tre Burås-spelare i matchen; Målis-Madde som gjorde ett par fina räddningar när Backadalen anföll. Trots att spelet mestadels var på Backadalens planhalva så plockade Madde de flesta bollarna när Backadalen satte fart mot mål. Elin Wadström visade vägen med en sprudlande energi och Hanna Jonassons fotbollsfossingar var extra snabba och bjöd på flertalet fina uppvisningar när hon ilade fram mellan Backadalens spelare med klubba och boll.

Hej så länge!

#5 Karin Didriksson