Burås Innebandy

Segerns sötma från söndagens sammandrabbning mot Kärra börjar avta. Men låt oss reflektera lite kring matchen mot Kärra innan vi hugger tänderna i nästa offer.

Väldigt ofta diskuteras det flitigt om Burås åldrande, nästan som om det vore ett globalt bekymmer. Och just i detta sammanhang, när vi ställdes mot purunga Kärra lyste strålkastaren extra starkt mot den anmärkningsvärda ålderskillnaden. Det var kärringfett kontra babyhull, unga snärtiga spiror mättes mot sega ben med åderbrock.

Skulle rutin verkligen kunna bräcka nyfödda, hungriga kalvar?

Sambandet mellan ålder och visdom är ett forum för sig men någonstans kan vi ändå se en avspegling i idrottssammanhang.

Låt säga att vi hamnar i en situation, det rasslar till i vårt referensbibliotek och vi äldre(och visare) gör en bedömning som man kanske inte kan göra som ung.

Ord som rutinerad och disciplinerad är alltså egenskaper som kan vara bidragande komponenter till en seger..

Och kanske var det därför Burås kammade hem flest poäng den här gången.

Första perioden började precis som vi ville. Vi spelade lugnt och disciplinerat och det kändes som att det var Burås som höll i taktpinnen.

Inför andra perioden rörde kidsen till det i grytan och påvisade att det faktiskt krävs att göra mål för att gå segrande ur striden.

Det spelar ingen roll hur snyggt man spelar, hur många chins man kan göra på gymmet, eller hur nära det än må vara. Det är målen som räknas och stundtals missade vi den lilla detaljen.

Åtskilliga avslut men desto mindre utdelning och ett tu tre så var Kärra ikapp oss och matchen mynnade ut i förlängning. Genom en snabb spelvändning uppstod en 2-mot-1-situation och vi kunde slå spiken i kistan och norpa den sista poängen.

Jag tycker att vi visade pondus och hjärta och förtjänade det.

Nåväl.

På söndag bjuder Guldheden upp till dans och jag har nog aldrig varit mer pepp på att svänga de lurviga. Olyckligtvis missade jag båda drabbningarna mot Guldheden förra

säsongen så det är med pirrig förtjusning vi kommer att ställas mot några av mina gamla lagkamrater. Spekulationerna från expertisen kring matchens uppslutning lyser av grönt segersken.

Och jag hoppas att de, för en gång skull, har tippat rätt. Starten på vår säsong har varit av blandad kompott. Vissa småskavanker lite här och var men vi har ändå förvaltat våra förutsättningar så bra vi kan och får vi väl fart på karusellen så är vi giftiga.

Må hända att Guldheden endast har en match spelad hittills och kanske inte har kommit in i andra andningen än, men de har vissa spelare som vi bör sätta utropstecken bakom;

Emma Lagerquist är det sanslöst mycket spring i och har hemvändaren Annelie "Dronten"Westlund lyft sina vikter rätt på gymmet är detta en svårstoppad bulldozer.

I den här typen av lokala sammandrabbningar handlar det om mycket prestige och då är folk beredda att offra jävligt mycket för att vinna.

Jag tror och hoppas att det kommer att bli ett hett centrumderby med mycket känslor, många mål och givetvis att Green Giants hjärta klappar hårdast.

Väl mött i Valhalla kl: 16:30

/#5 Karin Didriksson