Burås Innebandy

Sen jag senast exponerade mig här har det har frossats i grisfötter, doppats i grytor och tillsammans med två andra gröna giganter firades det nya fräscha, käcka, hippa 2016 in på en skybar i west Hollywood i Los Angeles. Även tre omgångar med matcher har passerat och vi kan väl börja med att summera lite:

I säsongens 2015/2016 begynnelse inleddes omgång 1 och seriepremiären med en fantastisk hemmaseger mot Sportlife Kungälv. Därefter knäppte Lindås oss på näsan, plockade ner oss och vår hybris på jorden genom att köra över oss med ett tvåsiffrigt resultat. I tredje omgången mot Kärra gick vi segrande ur en suddenperiod.

Ungefär så inleddes sagan och vi har i skivandets stund avverkat returmötena mot ovan nämnda lag.

Serien vände och årets sista match mot Kungälv spelades den 20 dec. Vi var inställda på en repris av förgående möte och en tidig julklapp i form av 3 poäng till oss själva. Och så kändes det fram till 03:15 in i tredje då vi efter 3 snabba mål höll en ledning med 7-4. För att sedan tappa ALLT och förlora matchen med 8-7. Det tog mig, och många andra av mina lagkamrater, många dagar att släppa den förlusten. Jag var så lack att jag inte ens förmådde att kommentera matchen efteråt utan ilade snabbt som ögat till jul och ledighet på farmen i Töreboda.

Väl tillbaka i 2016 inledde Burås med att mellansäsongsträna, ett nytt koncept som är lite mer 2016. Lite av en försäsongsträning med en twist där vi körde ett pass en gång  mellan två matcher. Innebandyträning bytte skepnad till konditionsträning utomhus i vargavinterns bitska kyla med fokus på nypvänliga stjärtar och snygga spiror. Sara West var det som stod för underhållningen och körde skiten ur dessa extremiteter med utfallsteg, grodhopp, backlöpning osv. Apropå skit så förde detta spektakel gedigna krämpor med sig och det diskuterades vilt dagen därpå om problematiken med träningsvärk kombinerat med toalettbesök. Vi hade i vilket fall mellansäsongstränat och det resulterade ut i ett Burås, lite snärtigare och lite starkare.

Sedan var det dags för mina lagkamrater att bjuda upp Lindås till kamp. Själv stod jag utanför banan men av sifforna att döma så var matchen, trots förlust, ett mäkta uppsving från förra mötets tvåsiffriga förlust.

Summeringen av recensenten är genialisk:

-”Men man vinner sällan en match på ett gjort mål framåt, så det börjar bli dags att sätta de där lägena nu. Hedersamma förluster börjar kännas en smula... Gjort. ”

Mycket mål, är det nya svarta och det som vi måste hitta tillbaka till. Därför var också förväntningarna stora inför mötet mot Kärra, nu var det slut på hedersamma förluster och sura miner. Oavsett vad vi hade att spela för så var det Burås tur att plocka poäng.

Mycket har jag varit med om under min innebandykarriär men någon liknande matchbild har jag aldrig upplevt tidigare.

Första perioden började lite halvhjärtat från vår sida. Hanna Jonasson blev den första att spräcka nollan men därefter reducerade Kärra och de fick gå ur perioden med en 2-1 ledning. Under perioden hanns även 3 utvisningar med och det skulle så småningom bli det som kom att karaktärisera matchen.

Om första perioden var en besvikelse, ryckte vi upp oss ordentligt i andra och satte fart på benen. Malin Westerberg var målglad och visade hur viktigt det är att göra mål för att plocka poäng. Hennes prestation mynnade ut i att vi hade ledningen när bara minuter återstod av perioden. Även Clara fick en giftig målchans på volley och träffade en kärras spelare klubban. Och inte alltför överraskande resulterade det i ytterligare en utvisning för slag.

I tredje perioden står Hanna Jonasson för en enastående prestation och toklöper förbi Kärras försvar innan hon vackert dunkar upp den i kryckan.

Därefter väcks återigen herr domares begär att skicka ut Burås-spelare till utvisningsbåset för slag igen, två gånger om dessutom.

Gudskelov lyckas vi hålla bort Kärra från att göra mål i PP men det är ett utarmat Burås och vi orkar helt enkelt inte spjärna emot i slutminuterna och Kärra knappar igen. Tredje perioden slutar 5-5 och matchen går till förlängning. Period fyra blir mållös men för att följa matchbilden innehöll den ytterligare två utvisningar.

1 poäng vardera får väl ändå anses som rättvist men det var svårt att acceptera det som precis hade hänt.

Att lägga fokus på domaren trodde jag att man hade växt ifrån men den här gången var det oundvikligt. Domarinsatsen var bedrövlig och långt ifrån försvarbar. Även om två utvisningar var befogade gick det för långt för att acceptera resterande beslut.

Matchen blåstes sönder av tvivelaktiga utvisningar och då kan tilläggas att även Kärras ledarstab kliade sig i huvudet av häpnad över domarens märkliga agerande.

Tråkigt att matchen bestod av ett enda långt 5 mot 4-spel.

Pinsamt att man som domare inte kan agera sportsligt utan aktivt väljer att utnyttja sin maktposition med att fördärva matchen.

Kul att vi fick 1 poäng.

Det var alles.

#5 Karin Didriksson