Burås Innebandy

En liten check i backspegeln:

En sommar har passerat och jag tror att de flesta har hittat tillbaka till vardagslunken.

Försäsongsträning med burpees och klassiska 70/20-intervaller lyste i sedvanlig buråsanda med sin frånvaro. MEN i år vidgade vi våra vyer och anmälde oss till en sommarcup. Kampanjen till detta eminenta arrangemang löd ”Innebandy och räkor”, och vem går inte igång på det om inte Burås Ladies. Paralleller drogs snabbt på vad detta kunde innebära; Räkor och kusten, solkyssta pojkar och flickor, kusten och innebandy. Ett koncept som skulle passa Burås som handen i handsken.

Även om vår prestation rent innebandymässigt inte strålade så lyste vi med vår stjärnglans under sena sommarkvällar på smögenbryggan.

Även om vi rent innebandymässigt tog ett steg bakåt så tog vi två steg framåt i Burås-gemenskapen. Och när allt kommer omkring så var faktiskt det, det mest väsentliga med denna tillställning. 

Sommaren tuggade på och snart var det dags att sluta lulla runt och istället hugga tänderna i säsong 2016/2017 på allvar.

Ett imponerande stort intresse visades från hungriga töser som ville anamma Burås, vilka bjöds in till provträningar och därefter plockades nyförvärv ut som därmed fick äran att bli medlemmar i familjen Burås.

Och helt sonika var det dags för seriepremiär på hemmaplan i Svingeln.

Jag själv vaknade inte bara med premiärnerver utan också som nybliven 29-åring. Anmärkningsvärt var också att jag för första gången vaknade med en svidande huvudvärk för att en hade unnat sig två glas rödtjut kvällen innan. Som en slags käftsmäll för att en blivit äldre.

Nåväl, milda bakrus av den kalibern lindras bäst med marklyft och chins som matchprepp(HETT TIPS). Galenskap tycker vissa men Lillis tog den till högre höjder då jag fick reda på att hon brände av ett tävlingslopp på en mil (på 44 min!!!) vilket anses lämpligt innan match eftersom man, och nu citerar jag, ”kommer uppvärmd och klar till match.”

Värt att nämna är att tre vassa nyförvärv, Ann,Jossan,Emma, ingick i kvällens laguppställning samt nytillskottet tränar-Erik.

Trots nytt kött och blod i truppen så var jag var nervös, riktig nervös. ”Bajsnödignervös” som Jannike skulle uttryckt sig. Många seriepremiärer har en bränt av genom åren och som oftast har man en känsla för truppens status. Men vad hade vi att utgå ifrån idag; En räkdoftande innebandycup från i somras, några träningar i ett överhettat svingeln och en brakfest tillsammans med herr-Burås.

För mig och många andra var det svårt att prognostisera lagets tillstånd.

Hur skulle det gå egentligen? Likväl som vi skulle kunna köra över Floda fullständigt med tvåsiffrigt, champagnefest och eufori skulle det lika gärna kunna sluta i tragedi, röda siffror, flaskan och repet.

Perioden började typiskt ”premiär-aktigt”. Snålt med avslut, vi kände in fienden och fienden kände in oss.

Flodas Jasmine Hallberg fick äran att hamna först i protokollet och gav därmed bortalaget ledningen. Fröken Hallberg blev även antecknad som nummer två men den här gången pga utvsining och vi steg ur första perioden med ett mål i baken och ett inledande PP inför period nummer två.

Dessvärre gavs ingen utdelning i PP men strax därfter utspelas följande scenario:(Citerat Linda”muren”Ivarsson då jag själv befann mig i någon slags hybris-trans.)

”Burås kvittering ordnades på egen hand av dagens födelsedagsbarn. Karin vann boll på mittplan, bröt igenom hela Flodas lag,

lurade målvakten åt skogen, tog en sväng ut till cafeterian och tog en kaffe och rullade slutligen in bollen i tom bur.”

Därefter spelades matchen enligt vartannat-mål-principen. Och så höll det på till en bit in i tredje perioden. När klockan stod på 18:55 rubbades principen och Burås gjorde två mål på rad. Med andra ord ledde vi nu matchen med 4-3. I lägen som detta finns det bara en enda godkänd strategi; Mänsklig, kompakt och köttig mur där inget kan ta sig förbi och fram, och framförallt inte in i mål. Floda plockar målvakt och forcerar och gör.. mål när tiden står på 19:52. Classic. Matchen går till förlängning för kamp om sista pinnen.

Den skulle tillfalla Burås, så var det bara. Snuvar man poäng från oss i slutsekunderna så är det slutsnuvat med poäng. Malin Westerberg, som dagen till ära hade släktband med 50 % av kvällens publik som hade hittat till Svingeln, håvade vackert in det avgörande målet och vi kunde sätta punkt, vända blad och gå vidare med 2 snärtiga poäng.

Fantastiskt roligt tycker jag att få kicka igång serien med en suddenvinst. Än mer roligt att två av tre nyförvärv får göra sina första mål i första matchen klädda i grönt. Och jätte-jätte-tok roligt att vi har en coach i båset som, under en mycket begränsad tid, har lyckats sätta sig in i Burås, vad vi kan och vad vi inte kan men framförallt förstå vad Burås handlar om. Erik är en fena på det där med innebandy och jag är övertygad om att begreppet ”Coachseger” kommer att nämnas friskt framöver. Heja Erik och heja oss!

 Kvällens gröna hjälte. nöjd och grön.

#5 Karin "Kakan"